Haha! Ja, jag måste skratta lite. Idag fick jag mitt första IG! Men jag ska säga er att jag är inte ett dugg bitter, ledsen eller besviken. Nej! Jag tycker nästan att det är befriande. Befriande känsla att känna sig levande, att man inte är en maskin (utan känslor eller socialt liv) som kan spotta 3000 latinska ord i minuten.
Jag ska ärligt säga att jag inte pluggat ett jota till detta provet mer än 30 min på tåget ner till skolan. Min ”underbara” (märker ni ironin?) lärare deklarerade för mig att det var min höga frånvaro som låg till grund för att jag inte kunde provet (?) Hon är helt makalös den där människan. Hon har inte gått igenom det vi har haft till provet på en enda lektion då jag har varit borta. Hon tror hon är störst, bäst och vackrast (vilket hon långt ifrån är) och sådana människor är de jag avskyr mest. Jag kuggade på provet för att jag inte pluggat, punkt slut! Det är mitt eget ansvar att plugga till provet, vilket jag hade kunnat göra helt hemifrån, på distans, utan att medverka på lektionerna. Min höga frånvaro är helt baserad på sjukdom. Hon är helt befriad från empatisk förmåga och jag tycker att det är skrämmande att en människa som hon har arbetat med att ta hand om sjuka människor.
Att hon sedan inte är konsekvent i sin rättningsmetod är ett annat problem. Provet handlade om deklinationer, dvs böjning av substantiv. Kunde man översätta ordet och böja det =2 poäng, endast översätta men inte böja =1 poäng, endast böja men inte översätta=0 poäng. Varför har man ett prov i böjning av substantiv när man inte ens kan få rätt när man böjt det? Därför vissa av oss kuggade vill jag tillägga, även jag.
Det finns många fler incidenter där denna människa failar, inte bara mitt lilla meningslösa fall här, men det tänker jag inte ta upp här i respekt mot mina klasskamrater.
Att vi i dagens samhälle har mobiler och använder de ganska frekvent är jag helt ok med. Både elever och lärare på en vuxen utbildning kan få ha mobilen på ljudlös eller svara i den om det är ett viktigt samtal eller i ett skede av lektionen där ingen störs. Men det finns gränser för allt. Som lärare kan och ska du INTE sms:a mitt framför dina elever under lektionstid flera gånger, du ska INTE sms:a dina döttrar mitt i en redovisning, eller när en elev talar. Detta är verkligen brist på respekt!
Jag har bestämt mig för att i framtiden låta allt som denna läraren säger till mig bara rinna av mig. Inget hon säger påverkar mig längre och hon är endast ett redskap då jag behöver fråga något vad det gäller undervisningen. Förra gången hon valde att diskutera med mig, påpekade hon att jag såg ointresserad ut och borde tänka på hur jag är som person. Ni som verkligen känner mig vet att jag inte är en utåtagerande person som skriker och skrattar hela tiden. Jag är inte alls ointresserad och den människan ska INTE uppfostra mig vid 25 års ålder! Det är en sak som är jävligt säker! Jag är den jag är och duger inte det kan hon titta bort och hellre behandla mig som luft. Jag kräver inget av henne!
Tänker inte gå närmare in på diskussionen då jag känner att jag försöker lägga det bakom mig och inte orkar bry mig om vad hon tycker. ”Men du skriver ju så mycket om det här? Då måste du ju bry dig?” Nej faktiskt inte! Jag skriver mest detta för er som är i samma situation och som känner att livet är piss pga det. Ni behöver inte må dåligt! Sådana här människor mår sämst själva och är oftast de som behöver hjälp.
