Sitter och kollar igenom bloggen. Så mkt minnen på så kort tid. Året började med osäkerhet för det mesta varför?, framtiden?, flytta?, kärlek?
Våren och sommaren var skönt. Våren bjöd på ny kärlek och spirande känslor. Det enda jag kan komma på som var extra jobbigt var när jag för sista gången fick krama min katt och säga adjö. Jag grät floder och skrämde nästan den nya familjen som kände sig som bovar som tog min katt. Men det är väl så det ska va. Det bevisar bara att jag fortfarande älskar min lilla Elvan och att jag ville hans bästa. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på honom. Skulle vilja att han kom med sitt lilla huvud och buffade på mig. Saknar dig lillkillen!
Sommaren spenderade jag mest i Skåne, vilket var skönt. Få komma hemifrån lite. Se lite annat och livet från andra synvinklar. Överkom min ”rädsla” över att bo på landet. Har alltid fått lite panik av den där isoleringskänslan. Men jag är mer isolerad nu kan jag faktiskt säga! Haha! Kan inte bo mer centralt, men går knappt aldrig ut. Jag kan ju bara titta ut genom tornfönstren så är jag i city. Det räcker ibland 
Hösten har mest flutit på. En till flytt visserligen, men till det bättre. Drömlghen som vi trånade efter i flera veckor blev vår helt plötsligt. Hur gick det till?? 
Älskling fick ett jobb som han stormtrivs med. Hade ju egentligen hoppats att han skulle ”tvinga” ner mig till sydligare breddgrader (Skåne). Men så blev det inte, men det är ok! Kanske blir så i framtiden. Alla gamla klasskompisar och vänner fick barn och plötsligt kände man sig gammal. När ska jag få barn? Inget jag suktar efter än, men man funderar ju ändå.
Den största klumpen just nu är att i morgon åker Alex till Skåne och jag blir kvar här för att arbeta, på ett jobb jag inte trivs med. Har lite planer och ska börja läsa Engelska B på komvux nästa år. Sen ska jag bryta mig loss. Jag måste det, om jag inte ska tyna bort och sluta utvecklas. Vi får se vad det blir. Min tanke var mer åt det kreativa planet, men det får nog vänta lite. Mamma kom med en ganska kul idé igår. ”Tina, ska inte du och jag öppna en blomsteraffär? Du kan läsa till florist och lära dig snygga dekorationer så kan jag jobba hos dig?” Hehe! Ganska bra tanke, men vill jag jobba med min mamma?? Denna stan har väl nog med florister med, så jättelockande är det kanske inte ändå.
Innan året är slut kommer väl alla klappar ändå vara öppnade trots att jag inte får fira någon vidare jul. Och en begravning kommer det tyvärr också. Ibland känns det som att vart jag än går eller är så ska folk gå och dö. Men sånt är livet tyvärr. Hoppas att Herbert lever loppan in the afterlife och racear traktorer så det ryker hela dagarna.
Nyår är fortfarande oplanerat. Lite olika bud men det blir nog bra till slut. Sen är det 2009 och ”lilla” Tina fyller 24 den 2 jan. Då blir det kalas på dagen och lite fest på kvällen, om det nu är någon som vill komma såklart
Så ser min summering ut i stora drag…
