Haft ont i magen hela fm/efm. Nu börjar det väl arta sig känns det som. Iaf så jag orkar röra på mig.
Känns som jag har så mkt jag behöver göra men jag kommer inte till skott. Jag ska göra väggmålningen i vardagsrummet, diska, städa, få i ordning i lghen (vi har ju ändå bott här i 3 veckor nu, man tycker det borde finnas nått ljus i tunneln). Jag vill köpa nytt/begagnat/ärva vad fan som helst, bara lghen blir lite mer som jag/vi vill ha den. Känns så tomt nu. Jag vill vinna pengar så vi kan renovera köket och slippa tänka på det mer. Jag skiter faktiskt i att vi bara har en hyresrätt och ”inte ska betala sånt själva”. Det kanske är möjligt. Men jag vill hellre trivas som fisken i vattnet än att behöva få ångestsymtom varje gång jag entrar köket och ser den gul/orangea 90tals tapeten på väggen. Nu är äntligen svamp-bården borta tack vare min kära mor som pillade med den igår.
Sovrummet är också ett sånt projekt som naggar mig i kanterna. Jag vill inte ha den sängen! Men jag har inga egna pengar till att köpa ny. Jag ångrar nästan lite att jag målade hela rummet brunt, utom den vita fondväggen. Men sen tänker jag på hur det skulle kunna se ut och då blir jag lite lugnare. För det kommer. Men när???
Vet att jag måste blunda lite och tänka bort det som ”stör mig” (dåligt ordval kanske men hur ska jag förklara?) Allt sker inte så snabbt som det gjorde förut. Nu slipper jag en massa lån/krediter för att få mitt drömhem. Vilket är superbra! Men fan va nöjd man va just för stunden när man gjorde så. Man kände sig så hemma. Jag vill inte ha fler krediter nu.
Sen har jag ju min älskling. Som gör att jag står ut och kan titta bort. Som lärt mig att tänka framåt och för tillfället titta bort. Jag älskar dig! Tack för att du stöttat mig ur min finansiella kris och fått mig att komma tillbaka till mina rötter igen.
Mina rötter i ”krediter äter upp dig och är bara skit”.
